Då var det slut, suck, suck. Sista dagen gjorde vi Falun en riktigt fin stad här blev det en god fika på Faluns gamla brandstation, numera Bryggcafét. Hemfärden gick genom Borlänge, Ludvika och Örebro. Liten omväg men på detta sätt slapp vi en extra bilresa senare för att överlämna resterande packning till E.

Så nu är det mellanlandning hemma, städa bilen både ut och invändigt riktigt kul faktiskt, den blev som ny igen. Byta ut båda vandringsryggsäckarna mot min orienteringsryggsäck, vandringskängorna byts mot dubbskor och gummistövlar. Nästa tur blir till O-ringen i Halmstad.

Självklart passar vi på att umgås med våra döttrar dessa dagar. Det blir skärgårdstur, crocket och monopol imellan städning och tvättmaskiner. Tänk det är helt otroligt, solen har skinit på oss båda dessa dagar hemma, hoppas den följer med till Halmstad också.

Tack alla som följt oss på bloggen under vår Norrlandstripp. Håll nu tummen för att vandringarna vi genomfört bibehållt min kondition, nu ska jag ju helst orka springa både snabbt och rätt. Jag återkommer med lite orienteringssnack framöver.

 

 

Faluns gamla brandstation, numera Bryggcafét.

Mil efter mil, mulet, sol och några regnskurar. Dagens summering vi har iallafall taimat våra bilåkardagar bra med vädergudarna. När vi startade på fm idag var målet för dagens rutt Orsa. Men här var svårt att parkera husbil, trångt. Dagens höjdpunkt fick bli Sibylla i Mora, Här serveras de bästa hamburgarna jag vet. Mätta i magen ska vi bara köra en bit till så vi får en nattparkering. Det blev ytterligare några mil, I Rättvik här väcks gamla minnen till liv från när vi varit där tidigare när både våra och syrrans barn varit små. Sen kom rastplatsen vi tänkt nattparkera på, Rällsjön men den var inte lämplig. Bjursås passerade vi snabbt igenom likaså Grycksbo. Vipps kör vi in i Falun fortsätter vi så här är vi snart i Örebro. Men efter ett kort stop vid Falu gruva där vi hittar en karta gör vi en chansning på strandvägen, Yes, det blir sova inatt också. Vid Roxnäsuddens naturreservat hittar vi en perfekt nattplats precis intill vattnet. En kort promenad och mys med en film i datorn innan vi kryper bingen. Natti, natt.

Platsen vi är parkerade på här i Östersund är tydligen okänd/osynlig för servicefolket på turistbyrån. Kanske en tankeställare åt kommunen att de borde annordna en ställplats. Det skulle de säkert tjäna lite på, trots att det är billigare än en camping. Men vi är åtskilliga som utnyttjar denna gräsyta precis intill Storsjön. Inte var det långt till centrum heller, med cyklarna var vi där på några minuter. Fin stad att flanera runt i en stund, bra utbud av butiker tror våra tjejer skulle gillat Östersund. Ett stort tack till killen på turistbyrån som tipsade om cykelturen ut på Frösö. Vi fick en bitvis ganska tuff cykeleftermiddag, men jag njuter och innbillar mig att det är bra träning inför o-ringen.

På Frösö besökte vi Willhelm Pettersson Bergers hus Sommarhagen. Detta låg mycket fint med utsikt över öar i Storsjön och fjäll långt borta. Som ni förstår fick vi en solig dag idag också, fast den började molningt. Här passade vi även på att fika, hembakat mums va gott efter dessa uppförsbackar. Inte var det slut på dem än heller. Nästa stop var en av sveriges mest populära bröloppskyrkor, Frösö kyrka. A och jag var dock mer imponerade av klockstapeln än själva kyrkan, smaken är ju olika. Visst den låg väldigt fint med en milslång utsikt. Apropå utsikt så fick vi nu nedför en bit när vi vände hemåt en bit innan vi styrde mot norr och cyklade nästan ända upp till toppen på Frösöberget 468 m.ö.h sista biten fick vi dra cyklarna, den var mycket brant. Häruppe fanns ett utsiktstorn, men vi tyckte utsikten från marken var helt OK.

Efter en god lunch här uppe kunde vi i stort sett rulla ända hem till vår "bobil" i Östersund.

Ha det nu gott alla vänner vår resa söderut fortsätter imorgon.

 

 

Willhelm Pettersson Bergers hus Sommarhagen.

 

 

Frösö Kyrka och klockstapel.

Ta dig tid att titta och njuta av landskapet i fjällvärden. Vi kommer leva länge på dessa minnen, tur att vi har kamera.

 

 

Här startar vår tur mot Kebenekaise fjällstation från Nikkaluokta.

 

 

Fuskar en bit med båt över Láddjujávri, enligt mig. A tycker det är ett sätt att se fjällen från ett annat perspektiv, han gillar vatten.

 

 

 

"Gecco" i fjällbäck.....

 

 

någon kilometer kvar att vandra.

 

 

Nu ser vi stationen.

 

 

Incheckade i vår "kupé" i Åive, Keb fjällstation.

 

Nästa dags vandring i området nedanför Kebenekaises fjällmassiv börjar med i mulet väder med låga moln.

 

 

 

Gott fjällbäcksvatten att dricka.

 

 

A passerar över en av flera hängbroar.

 

 

 Berget Sinnijcohkka.

 

 

På fm. kan vi skymta Kebenekaises sydtopp i molnen till höger i bild.

 

 

Vy mot Singidalen.

 

 

Topparna Sinnicohkka och Dualbagorni med Singicanjon imellan.

 

 

Vy över dalen mot Laddjujavri.

 

 

Silverfallet i Singicanjon.

 

 

 

 Lek med foto, här är toppen av Dualbagorni vridet åt sidan. Vems är profilen?

 

 

Fjällbäck.

 

 

På hemvägen ser vi sydtoppen klart.

 

 

Åter vid fjällstationen. Ska bli härligt med dusch, bastu och middag 4 rätters.

 

 

I väntan på båten över Láddjujavri vår sista vandringsdag i Kebenekaises fjällvärd.

 

 

Hej då Keb fjällvärd.

 

 

Lappdonalds vid Láddjujavri, missa inte renburgarna mums,mums.

 

 

Saknar redan dessa dagar, snyft, snyft......

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Midnattsol kl.24.00 från Luossavaara i Kiruna.

 

Kiruna kyrka med klockstapel.

 

 

Kiruna kyrka

 

 

Vårt fina kvällsbesök vid Nikkaluokta dygnsparkering.

 

 

Efter många mil bakpå bilen, luftas cyklarna längs Láddjujohka.
Det kommer mer bilder från Kebnekaises fjällområde i nästa inlägg.

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej igen, åter uppkopplad mot yttervärden men tyvärr utan möjlighet att ladda upp bilder, 2G räcker tydligen inte till. Men orkar ni läsa lite är ni välkomna.
Nu har vi haft semester i semestern, hur är detta möjligt. Ja inte är det för att tjejerna lämnat oss iallafall. Nej, när A och jag vinkat av dem vid tåget i lördags åkte vi till Nikkaluokta, just ja det har jag redan berättat. "Semestern" upptäcker jag nog först på söndagkväll då har vi vandrat ca 14 km till Kebenekaises fjällstation. Blivit inkvarterade i Åive, gamla delen av kebs huvudbyggnad, här kan man dela sal med 10 personer i sk. 4bäddsalkover. Låter inte som någon hotellstandard förståss, men så mysigt. Det finns att boka egna rum också men vi tyckte detta skulle fungera bra, helt perfekt för vår del.
På kvällen tittade vi på bildspel tillsammans med andra gäster, om Kebenekaises uppbyggnad och bestigning av berget på 30-talet vintertid. Både intressant och kul.
Efter en god natts sömn, ingen snarkare i rummet, äter vi en rejäl och mycket god frukostbuffé i restaurangen. Lättar lite packning från ryggsäckarna och beger oss ut på en underbar vandring nedanför kebenekaises fjällmassiv. Vi börjar vandringen söderut mot Singidalen, nedanför berget Dualbagorni går vi in i Singicanjon och klättrar uppför en bit och kan se Silverfallet, mäktigt hur vattnet gröper ur bergen och formar sin väg.
Efter en som vi tänkt kort tur på ca 6 km för att spara på As knä. Blev det en heldag på 11,5 km i sol, med lite svala vindar efter en molnig morgon. Men vi njöt båda två, stannade många gånger och bara stod och tittade och förundrades över landskapet och vad små vi människor är bland dessa berg. Fotograferande ? Jo det blev väll några bilder, närmare bestämt 270 st ca. blir svårt att välja ut några och visa upp.
På kvällen blir det en för tidig bröloppsmiddag för oss i den förstklassiga restaurangen, här ute i väglöst land serveras en underbart god 4 rätters middag lagad på inhemska produkter. Vad sägs om sillbuffé, skaldjurssoppa, renkalopps med potatis och rödbetor med äppelkaka och vaniljsås till efterrätt. Efter maten sitter vi bland andra gäster och mår gott i storstugan till läggdags.
Tisdagmorgon är det dax att vandra tillbaka, jag är mycket förundrad, jag är inte trött. Här har vi gått upp vid 7.30 tiden flera dagar, varit ute och gått och jag är hur pigg som helst. Åk till Keb. fjällstation det är garanterad återhämtning. Kanske inte om man bestiger Kebenekaise, men det finns så mycket att se, vi såg faktiskt sydtoppen på vår tur. På vår vandring tillbaka stannade vi vid östra änden av Laddjujavri och köpte renburgare på Lappdonalds, ett måste, SUPERGOD.
Nu finns bara ett fel med denna avstickare på vår husbilssemester, det ger mersmak, jag vill hit igen. 

 

Bara att acceptera och känna sig besegrad, jag som alltid har parfym. Min nya doft är numera gemensam med alla andra, MYGGA. Mer om detta delemma senare….

Igår kom vi till Kiruna på em. precis lagom för att få fyra platser på guidad tur med buss ner i Kiruna gruva, häftigt och intressant. Vi bussades ner på 540 meters djup, lite fusk med djupet men hur får du veta om du har vägarna förbi Kiruna och du tar en guidad tur ner i gruvan. Något vi varmt rekommenderar. När jag ändå tipsar om sevärt, kan jag tipsa om ett besök i Kiruna kyrka, fin att skåda utifrån och mäktig inuti.
På kvällen kom solen åter och A fixade gott grillat kött nedanför Loussavaara, innan vi fotade midnattsolen prick kl. 24.00.

Hade tänkt en bild här men har tyvärr för dålig uppkoppling ikväll, så dagens bilder kommer vid senare tillfälle.

Lite sorglig dag för A och mig, nu sitter våra tjejer på nattåg från Kiruna söderut. Men E bjöd på mycket god namsdagsfika i förskott för henne innan deras hemfärd så vi fick ett bra avslut på våra två veckor tillsammans.
A styr sen ”bobilen” till Nikkaluokta, här parkerar vi oss för några dygn. Efter en god lunch luftar vi våra cyklar som tappert hängt kvar bakom bilen alla dessa mil. Vi cyklar på en skogsväg med rejäla tjälskador som följer Láddjujohka. Härligt att cykla på lite äventyr.
Tyvärr var väll varken A eller jag så välklädda på vår cykeltur i strålande sol och 24,5 grader, till de små myggornas lycka. Inte nog med att vi bjussade på oss själva, vi lär bjuda till storkalas hela natten.
På kvällen får vi finbesök utanför vår ”bobil”. Ut med kameran så klart, men attans det gick lite fort, glömde visst dra igen myggnätsdörren. Jag ljuger inte, men på max 1,5 minuter var bilen välfylld av de små hungriga med stort M. Nu förstår ni varför jag måste säga farväl till Alyssa Ashley, suck, suck.

Nog om detta nu ska vi för ovanligheten skull ta en tidig kväll med en bra bok. Imorgon ska vi vandra in till Kebnekaises fjällstation. Där har vi tänkt stanna två nätter innan vi vandrar tillbaka. Så förhoppningsvis är jag åter på bloggen på tisdag eller onsdag, beroende på hur trött jag är när vi återkommer.

 

 

Så sant som det är sagt, det blir frukost ute i solen under klarblå himmel med lapporten som panoramabild framför oss. Kan väll inte klaga.
 Idag ska vi vandra, äntligen ska turen in till Rissajávri,  Trollsjön,  via Gearggevággi bli av. Alla ryggsäckar packas med allt vi läst som ska med. Underställ, regnkläder, vätska, mat och fika, plus extra energitillskott, kexchoklad, russin mm. Inte att förglömma vår kamerautrustning. Ryggorna blir ganska tunga men väll på ryggen sitter de bra. Nu måste jag bara tacka Lisbeth för tipset om denna tur, visserligen är fjällvärden så här års en ny upplevelse för oss. Men denna vandring var extra speciell. Tack Lisbeth.
På istidens tid drog isen med sig sten och lämnade dessa kvar i denna dal, nu snackar vi inte små stenar, många av dessa är gigantiska, jag skulle vilja likna hela landskapet som ett månlandskap eller ett vulkanlandskap där jorden börjat återta sin växtlighet med lavor och mossa.
Nu skulle vi gå in i en dal men för att komma dit fick vi först vandra mycket uppför och återigen uppleva underbar utsikt. När vi sen är i början av dalen men fortfarande högt upp på ena bergsidan utan att vandrat färdigt uppåt, förstår vi varför inte stigen går i dalen.

 

 

Första inblicken i Gearggevággi.

 

 

 
C är inte den som normalt går ut onödan, nu kämpar hon på uppför med ett leende face, går någon av oss förbi henne ökar hon takten. Hon ska minsann vara först att se den omtalade trollsjön. Men det är otaliga gånger vi kommer upp på en höjd och tror att vi ska få se sjön. Men det går lite neråt och återigen uppför. Så här vandrar vi i flera kilometer innan vi når målet. Längst in i dalen ligger sjön spegelblank på de ytor som inte är täckta av is. Men vilket vatten, har nog aldrig sett så klart vatten. När sjön är isfri ska siktdjupet visst vara ca 34 m, djupast i Europa, tror jag det var. Väl här inne smakar vår medhavda matsäck utmärkt. Vi stannar några timmar, njuter av solen och förundras av det vi ser.

 

Spegelbild i trollsjön.

 

 

 

Kolla siktdjupet !

 

Återvägen blir inte sämre än ingången, förutom att tjejerna blev lite sura då A och jag ville gå en annan stig, så vi kom ifrån varandra en stund. Då fyller mobilen sin funktion bra. När vi återförenas är de först lite sura, vilket snart förvandlas till lite rädsla för några av oss. Vi har stannat och fotar ett mycket stort stenblock med fin utsikt bakom. DÅ 1,2,3,……9 renar kommer fram bakom stenen från ingenstans och travar rakt emot mig, de andra i familjen är lite framför mig. Ska jag flytta mig eller stå kvar ? Jag väljer att stå kvar, småpratar och fotograferar.

Tillbaka vid bilen vid Låktåtjåkka anhalt, station har vi vandrat drygt 1 mil.  Vi är solbrända och alla mycket nöjda med dagen.

 

Målet för A och min omväg som gav lite sura miner hos döttrarna.

 

 

 

 

Malmtåg Kiruna - Narvik.

Kram på er alla som läser och tittar på våra bilder, vi syns igen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Då var vi återigen på svensk mark. Vår färd till Lofoten i Nordnorge blev kanske inte vad vi tänkt med vår "bobil". Åka, åka, åka krokiga 60 kmvägar efter Narvik ut till Skutvik. Här tog vi färja till Svolvaer på Lofoten, 2,5 tim på fjordens dyningar mot ett dimmigt mörkt Lofoten, så här mörkt har vi inte haft på hela semsetern, ljuset vi läst om på lofoten var som bortblåst. Framme i Svolvaer kör vi söderut klockan är efter 21.00 och vi behöver en övernattningsplats. På vinst och förlust viker vi av huvudvägen och kör mot Henningsvaer, trot eller ej men medan vi kör på en mycket smal väg som slingrar sig fram mellan bergskanten och havet, kommer solen åter. Vi får en underbar kväll när vi parkerat i detta speciella landskap nedanför branta berg med havet framför bilen. A hinner knappt ur bilen förän fiskegrejerna är framme, han kastar under en av broarna tills tjejerna och jag återkommer efter vår kvällspromenad, vid midnatt. Tiden bara försvann. Vi plockar fina snäckor och sjöborrar, C ser en iller några meter från oss, sen blir det föståss en hel del foto i det speciella ljuset, nu förstår vi vad vi läst.

 

 

Vår nattparkering i Henningsvaer på Lofoten.

 

 

A njuter av fiske i Vestfjorden, många napp blir det med små firrar av okänd sort som får simma åter i fjorden.

 

 

 

 

Torkställning för fisk, Henningsvaer.

 

Nästa morgon vaknar vi av kraftigt regn, suck, suck. Vi som planerat köra söderut på Lofoten och njuta av det omväxlande landskapet, grönskande, frodig jordbrukslandskap, slingrande vägar som följer de branta bergskanterna med havet nedanför vägen. Men tji fick vi. Det blir att vi kör i hällregn söderut till Leknes via väg 815, som vi upplevde mycket trevligare och mer turistvänlig än E10 som är Lofotens turistväg.I Leknes köper färska räkor att trösta oss med.

 

 

Efter denna goda macka vänder vi norrut via E10. Viker av ut till Eggum som ska vara en perfekt plats att beskåda midnattsolen på i klart väder, inte som idag. Det blir några grå regninga foton innan vi kör vidare till Kabelvåg, en gammal fiskeby.

 

 

 

 

Eggum i regnväder.

 

 

Kabelvåg.

 

Efter detta korta besök åker vi mot sverige med ett nattstop nedanför Löddinge fjäll. Morgonen därpå, idag, finns det återigen hopp om fint väder. Vi återvänder till Björkliden för att ladda inför vandring till Gearggevággi, Trollsjön, imorgon. Vi hade tänkt oss att parkera och sova vid Vassijauri station, men där var inte husvagnar välkomna på parkeringen och då gäller det troligtvis oss också. Så det blir Björkliden i 3 dygn framöver. Håll nu era tummar att vädret är med oss imorgon så vår vandring kan bli av. Efter allt detta bilåkande. Ha det gött alla vänner och bekanta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inatt har vi sovit nedanför Kiruna slalombacke, som E och jag vandrade till toppen på vid midnatt. härlig utsikt.
På förmiddagen idag körde vi till Björklidens fjällstation och camping. Här valde vi att vandra mot Låktatjåkkastugan. När vi passerat Syndafallet ser vi något på snön högre upp, fram med kikaren, man ska ju se så bra med den. Visst tre i familjen ser tre harar på snön, jag blir näst intill tokförklarad då jag säger att jag ser renar. Dax för glasögon kommenterar familjen. Men skrattar sist som skrattar bäst, vem fick rätt, hi hi, det var 6-7 renar som sakta kommer betande mot oss. Vår tur för dagen blev kanske inte så lång, men ca 880 m.ö.h är väll inte så illa första fjällvandringsturen för vår familj. Alla var vi imponerade av naturen runt oss. Vi stannade ofta och fotograferade utsikt, fors, natur, renar mm. Ovanför Kratersjön ca 880 m.ö.h fikade vi med milsvid utsikt innan vi vandrade nedåt igen. Härlig vandring och ingen "Gollum" idag, jag bara njöt.

 

Syndafallet.

 

 

 

Torneå träsk långt där nere.

 

 

 

Mina modeller på ca 880 m.ö.h. med Kratersjön nedanför.

 

 

Lapporten.

 

 

Kram på er alla vänner imorgon kör vi över gränsen mot Norge och Lofoten. Hoppas ni fortsätter kolla när vi åtekommer till Sverige.

 

 

 

 

 

 

 

 

Aldrig hade jag trott att ett samhälle eller stad som Kalix så här långt norrut skulle ha alla dessa butiker inkl. loppisar. Jag är inte själv något loppisfreak, men jag följde snällt med utan protester. Innan vi lämnade Kalix läste C kartan och guidade A till ytterligare 2 loppisar.  I Happaranda blev det lunchbesök på välkänd restaurang, den nordligaste i Sverige i sitt slag. Trots nyligen intagen lunch så går A på väg ut och köper 2 wienerkorv med bröd, var han får plats med dem vet varken jag eller tjejerna. Men nu har ni säkert räknat ut att vår lunch åts på IKEA. Alla nöjda, gott som alltid.
Nu följer vi Torneå älv norrut. Ett stop i Kukkolaforsen, vilka krafter, inget bad här heller fast solen värmer. Tur att det blåste lite i träden, har aldrig sett så mycket knott, det var som att gå in i svarta moln.


Fiskare på finska sidan älven som håvar in sik.
Efter ett stopp vid dessa forsar fortsätter vi till Kattilakoski där vi får en fin sovplats för natten. Även här är Torneälv strid på sina ställen, Välklädda fiskare kommer och går under kvällen, vill man inte vara givmild och bjuda myggen på ett skrovmål gäller heltäckande klädsel vill jag lova. När vi parkerar oss har vi ca 3 km kvar till polcirkeln, självklart besök imorgon, annars har vi en lång resa med raka vägar och skog och åter skog framför oss. Återkommer med fler bilder när inte uppladdningen strular. Snart somnar vi till forsarnas brus blandat myggornas surrsång....

Början på stigen var lite stenig och brant tyckte vi då.......



Den steniga skogsstigen var riktigt njutbar tyckte jag, här är tjejerna på väg till "Rövargrottan" själv stannade jag nedanför denna stege.....



Det kom fler som jag inte kunde vänta nedanför. Vissa i familjen tyckte jag återgick till "apstadiet" ju högre upp vi kom. Själv funderar jag på om det kändes så här att spela "Gollum i Sagan om ringen"



Väl upp fick vi belöning med fin utsikt.



Vid Jävre ställplats söder om Piteå fanns flera gamla stugor och en fyr att beskåda. Ställplats som vi rekomenderar alla längs E4an.



Idag onsdag har det blivit ett snabbt fotbad för A vid ett öde Piteå Havsbad. ca 10 grader och kraftig blåst på land, kanske ca 15 grader i havet.Senare besökte vi Gammelstadens kyrkby i Luleå. Här finns 400 små stugor bevarade från förr och en stor stenkyrka som bygdes 1445. Kyrkbyn ingår i Unescos värdsarv, så nu har vi varit lite kulturella också på vår färd norrut.

 

Inatt sover vi på Kalix camping, så vi alla kan få duscha och dessutom köra någon tvättmaskin.
Natti natt kl är nu 23.25, mulet men fullt dagsljus. Här är lätt att glömma att man behöver sova lite också.

 

 

 

 

Nu har jag gjort något jag aldrig mer ska göra om. Bestigit, kanske är för mycket sagt men för mig kändes det så. Medan tjejerna tyckte det var en tur som det hände något på. Vilket som var bäst vet jag inte, har inte vågat fråga. Peppa mamma att kämpa vidare och inte titta ner, enbart in i berget och trappstegen. Men tillslut nådde vi toppen 285 m.ö.h. via den kortaste men brantaste stigen ca. 600 m. Belöning fick vi i form av fin utsikt och välförtjänt fika. Vägen ner kanske ni kan gissa vem som bestämde, JAG, det blev den längre leden ca. 3,5 km vandring runt berget, långt ifrån lika brant.
Härifrån fortsätter vår resa norrut, vi kör till  Umeå där vi viker av på en mindre rekomenderad väg 364 mot Burträsk. I Bygdsiljum är vår körenergi slut och vi parkerar vid byns folkpark och fotbollsplaner för en natt sömn. Fördelen att leta nattplats här är att det aldrig blir mörkt, när vi kröp i säng vid midnatt lyste fortfarande solen, om än på väg ner. Här möttes vi av Norrlands välkomstkommité, myggen som fick ett skrovmål av mig under natten. Lite får man väll bjuda på.
När vi passerar in i Burträsk, Västerbottenostens hembygd, visar trippmätaren 100 mil, J.K får trampa hårt på gasen om han ska komma ikapp, vi har ju lite försprång. Här gör vi ett besök i ostkällaren och får provsmaka en västerbottenost som varit lagrad i 17 månader, vilken ost, helt gudomligt god. Självklart blev det ett inköp att avnjuta med ett glas gott rött till kvällen.
Innan kvällen hinner vi med några timmars shopping i Skelefteå till tjejernas lycka, några väskor blev det självklart inköpta. Alla som känner E förstår.....och några linnen till "syster yster"
Slutligen parkerar vi på Jädre ställplats söder om Piteå som jag varmt kan rekomendera andra husbilsåkare, mycket fin plats med allt man kan önska. Inklusive retromuseum i samma byggnad som turistbyrån, väl värt ett besök. Imorgon räknar vi med att åtminstone doppa tårna i Bottenviken vid Piteå Havsbad, ca 15 grader Kallt/varmt vilket man vill, tror med andra ord inte på något helkroppsdopp.
Ha en bra kväll alla vi känner och tack för kommentarerna....
Bilder från Skuleberget mm. kommer en annan dag, när datorn och jag är överens

Nu har vår semester startat med några mil längre resa än senast. Närmare bestämt knappt 60 mil. Många tyskar skulle nog avundas vår resa som var en riktig "vildmarkssafari". Efter vägen fick vi nita för ett rådjur som tur var klarade sig detta, senare stod en älg i diket och tittade på oss som passerade. Innan vi nått Höga Kusten bron har vi sett 1 grävling, 1 rådjur, 1 bäver, 4 rävar och 5 älgar.
Vår resa startade hemifrån kl. 19.15 den 21/6-12, I Timrå gick solen upp som ett stort vitt klot, kl.03.04 på midsommaraftonenes morgon. På med solglasögon om vi ska se vägen i detta skarpa solljus. På midsommaraftonens morgon kl. 04.30 kör vi över Höga Kusten bron. För att parkera norr om denna och krypa in och sova några timmar efter att jag tagit några foton.



Ensamma på höga Kusten bron midsommaraftonsmorgon kl. 04.30

På midsommaraftonens förmiddag kör vi in till Norrfjällsvikens camping där vi äter traditionell midsommarlunch i solen utanför bilen. Sen går vi ner till fiskeläget där vi tittar på när det dansas kring midsommarstången.



Norrfjällsvikens hamn.



Efter midsommardansen strövar vi på stranden längs havet och delvis på några av de många klapperfälten som finns vid Norrfjällsviken.
På midsommardagen till fikat saknar vi mormor och morfar när tårtan ska ätas, E kommer på att denna ska ju ni dela med oss.



 Ha en bra fortsatt trevlig midsommar alla nära och kära önskar hela familjen.