Återigen en orienteringshelg med underbart väder, kan det bero på att A är snäll och följer med. Åkte iväg redan i fredagskväll och åt gott till kvällen i husbilen när vi parkerat strax utanför Vretstorps samhälle tillsammans med andra dit resta orienterare.



Medan jag sprang en bra, kul bana på 3,4 km cyklade A in till Vretstorp. Där besökte han bl.a deras folkets park som var välbevarad.



Efter tävlingarna var det "halv fem hos....." i deras nyinköpta husvagn, vi käkade och hade en mycket trevlig kväll tillsammans.
Idag var det långdistans, jag sprang 5,2 km i tuff kuperad terräng. På väg till 1:a kontrollen insåg jag med hjärtat i halsgropen att den genaste vägen inte alltid är den bästa och definitivt inte den säkraste. Jag kommer till en lodrät  bergvägg på minst 10 meter om det räcker. På denna vägg finns en halvdan trappa/stege i trä som följde berget lodrätt uppåt, trappan var både sne, vriden och saknades en bit halvvägs upp. Däruppe klättrar en "djerfare", han tittar ner på mig och ropar, det här är inte at rekomendera. Nej tack, inget för mig. När jag sprungit runt och nått toppen av bergväggen kommer jag ikapp klättraren, så glad jag blev att inte det hänt något otäkt. Han konstaterar att min väg var betydligt snabbare. Nedan visar jag mina banor och hur jag sprungit i helgen.