Så sant som det är sagt, det blir frukost ute i solen under klarblå himmel med lapporten som panoramabild framför oss. Kan väll inte klaga.
 Idag ska vi vandra, äntligen ska turen in till Rissajávri,  Trollsjön,  via Gearggevággi bli av. Alla ryggsäckar packas med allt vi läst som ska med. Underställ, regnkläder, vätska, mat och fika, plus extra energitillskott, kexchoklad, russin mm. Inte att förglömma vår kamerautrustning. Ryggorna blir ganska tunga men väll på ryggen sitter de bra. Nu måste jag bara tacka Lisbeth för tipset om denna tur, visserligen är fjällvärden så här års en ny upplevelse för oss. Men denna vandring var extra speciell. Tack Lisbeth.
På istidens tid drog isen med sig sten och lämnade dessa kvar i denna dal, nu snackar vi inte små stenar, många av dessa är gigantiska, jag skulle vilja likna hela landskapet som ett månlandskap eller ett vulkanlandskap där jorden börjat återta sin växtlighet med lavor och mossa.
Nu skulle vi gå in i en dal men för att komma dit fick vi först vandra mycket uppför och återigen uppleva underbar utsikt. När vi sen är i början av dalen men fortfarande högt upp på ena bergsidan utan att vandrat färdigt uppåt, förstår vi varför inte stigen går i dalen.

 

 

Första inblicken i Gearggevággi.

 

 

 
C är inte den som normalt går ut onödan, nu kämpar hon på uppför med ett leende face, går någon av oss förbi henne ökar hon takten. Hon ska minsann vara först att se den omtalade trollsjön. Men det är otaliga gånger vi kommer upp på en höjd och tror att vi ska få se sjön. Men det går lite neråt och återigen uppför. Så här vandrar vi i flera kilometer innan vi når målet. Längst in i dalen ligger sjön spegelblank på de ytor som inte är täckta av is. Men vilket vatten, har nog aldrig sett så klart vatten. När sjön är isfri ska siktdjupet visst vara ca 34 m, djupast i Europa, tror jag det var. Väl här inne smakar vår medhavda matsäck utmärkt. Vi stannar några timmar, njuter av solen och förundras av det vi ser.

 

Spegelbild i trollsjön.

 

 

 

Kolla siktdjupet !

 

Återvägen blir inte sämre än ingången, förutom att tjejerna blev lite sura då A och jag ville gå en annan stig, så vi kom ifrån varandra en stund. Då fyller mobilen sin funktion bra. När vi återförenas är de först lite sura, vilket snart förvandlas till lite rädsla för några av oss. Vi har stannat och fotar ett mycket stort stenblock med fin utsikt bakom. DÅ 1,2,3,……9 renar kommer fram bakom stenen från ingenstans och travar rakt emot mig, de andra i familjen är lite framför mig. Ska jag flytta mig eller stå kvar ? Jag väljer att stå kvar, småpratar och fotograferar.

Tillbaka vid bilen vid Låktåtjåkka anhalt, station har vi vandrat drygt 1 mil.  Vi är solbrända och alla mycket nöjda med dagen.

 

Målet för A och min omväg som gav lite sura miner hos döttrarna.

 

 

 

 

Malmtåg Kiruna - Narvik.

Kram på er alla som läser och tittar på våra bilder, vi syns igen.